Välj en sida

Braque Français , type pyrénées

Historik

Braque français tros stå nära spanska och italienska stående fågelhundar och är av gammalt ursprung. Den anses ha gett upphov till de flesta lokala raserna av franska stående fågelhundar. De nuvarande typerna härstammar från sydvästra Frankrike; från Pyrenéerna respektive den historiska provinsen Gascogne vid atlantkusten norr om bergskedjan. 1975 bestämde den franska kennelklubben Société Centrale Canine (SCC) att de båda typerna skulle räknas som separata raser.

Denna rasvariant (Pyrénée) är mer smidig, mindre och lättare än Gascogne-typen. I övrigt är de båda varianterna mycket lika varandra.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd här i landet. I hemlandet betraktas rasen som en frisk ras och utan några större rastypiska eller -relaterade problem.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är uthållig och har en stark ståndsinstinkt och apporterar spontant. I hemlandet är den populär tack vare sin tålighet, vidd i söket samt uthållighet i alla slags väder och förhållanden.

Det är en mångsidig stående fågelhund vilket gör att man kan använda den till jakt och spårarbete av flertalet viltslag (hårvilt, ställande av fältfågel och apportering av dessa vilttyper). Den är känd för sin mjuka apporterande mun och viltet blir sällan ”tuggat” vid apportering. Egenskaper hos individer brukar prövas genom jaktprov för att på ett standardiserat vis få fram goda avelsindivider. För att få högre utmärkelser på hundutställning måste en Braque Français ha meriter från jaktprov för stående fågelhund.

Rasen är snarlik, både till utseende och egenskaper, den tyska korthårspointern (vorsteh) men ägare till Braque Français låter hävda att deras ras är ståndfastare, mindre envis och mer lättränad.

Rasen är vänlig och lättsam och bör tränas med mjuk hand. Då den är följsam och lyhörd är de därför lätta att justera – med rätt metoder. Den är social och fungerar därför bra med folk och andra hundar.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 47-58 cm och tikar 47-56 cm. Färgen är antingen brun, brun och vit, brun och vit med många prickar, brun med tan-teckning. Svansen är tunn och kan vara naturligt kort från födseln.

Pälsvård

Pälsen är tunnare och kortare än den andra rasvarianten och är därför mycket lättskött. Den fäller två gånger per år.