Välj en sida

Kontakta mig

Jag är glad om jag kan hjälpa till!
Hör av dig!
HÖr av dig!
Meddelande

Hör av dig om du undrar något kring rasen, eller om du vill komma och hälsa på så visar jag gärna upp mina hundar – en träff ger ofta mycket mer för att bilda sig en uppfattning.

Vanliga frågor
Frågor om Braque Français

Inga frågor är för konstiga – här är några av de vanligaste svaren dock

Måste de jaga?

Well – det är en jakthund. De trivs bäst och gör sig bäst på fältet. Skulle jaktmöjlighet saknas så går det att träna momenten, utan att för den sakens skull jaga. De behöver dock stimulans, såväl fysiskt som mentalt!

Hur gamla blir de?

En svår fråga att besvara såklart – men då de är av medelstorlek och om de får den motion och aktiviteter som de behöver så finns stora chanser att de blir uppåt 15 år.

Min första blev bara 1 år, då han blev påkörd och dog i olyckan. Min första tik klarade 12 år innan hon dog i sviterna av juvertumörer. Min andra hane är still going strong som 13+ i skrivande stund…

Hur är de som familjemedlem?

Braque Français är en utmärkt familjehund då de är mjuka och milda – de har låg dådkraft vilket ger väldigt låg aggressivitet och den slags beteenden. De är dock en jakthundsras och behöver få utlopp för de jaktliga instinkterna, för att må bra och vara så harmoniska som de är/kan vara. Är du på jakt efter en renodlad familjehund, utan jakt/träning så finns det bättre lämpade raser för detta.

Min erfarenhet är att de är närapå en en-mans-hund – de följer och tyr sig mest till den som jagar och tränar med dem. Även om de är lika kärleksfulla till resten av familjen också. 

Vilken jakt passar de för?

I hemlandet är det nästan en utpräglad fågelhund på stora vidsträckta fält på de franska slätterna och täta snåriga bergssluttningar och skog i franska bergsområden.

Jag har jagat alltifrån fältfågel i Skåne, Gotland och Småland, hare/eftersök därefter, gås (apportering), sjöfågeljakt i skärgården (apportering) och inte minst fjäll- och skogsjakt i norrland – såväl ripa som tjäder/orre.

Även om de är mest till sin fördel i sin snabbhet och ståndsegenskaper på fältet så har de utmärkta apporterande egenskaper. De har en stor arbetsvilja och spårnoggrannhet så i princip den mesta jakten funkar i svenska sammanhang!

De är mjuka och milda så de har stor respekt för viltet.

Hur är de i lynnet?

De är milda och mjuka individer som är väldigt lyhörda och känsliga för signaler.

Vid träning gäller det att vara medveten om det – för bästa resultat – och dra nytta av fördelen med att de är väldigt observanta. Likt många fågelhundar.

Träna med konsekvens och mycket positiv energi – tydliga ramar och belöna (inte med godis!) rätta beteenden. Då har du ett samarbete som kommer att vara mycket länge!

De är vänliga mot andra hundar och såklart även människor. Även om de oftast är mest fokuserade på omgivningar utanför – istället för att latja med andra, när de kan leta vilt och jaga…

Är de friska?

Det finns inga stora uttalade sjukdomar för rasen även om det kan förekomma… 

Min subjektiva uppfattning är att det är en tämligen frisk ras av mellanstorlek. I hemlandet, där de flesta alltså finns, är det en arbetande hund och med bred avelsbas. Friska och exteriört (och därmed fysiologiskt?) bra individer har använts i avelsarbetet vilket minimerar risken för rastypiska sjukdomar.

Hur många finns det?

I hemlandet Frankrike är det en vanlig jakt-/fågelhund, historiskt finns det även en hel del hundar av rasen i Canada och nordamerika.

Den första hunden kom till Sverige 2007 och nu finns det en dryg handfull med Braque Français i Sverige – som är registrerade i SKK hundregister.

epost

Sänd en rad eller fråga

10 + 9 =

Pinterest
Instagram