om rasen
Braque FrançaisenmIn erfarenhet av rasen
01. Min egna erfarenhet
Som nämnts stötte jag först på rasen Braque Français (Type Pyrenees) redan 2005 och har haft egna hundar sedan 2007. C’Tati de la Balingue var den första Braque Français som togs in och registrades i Sverige.
Det är en väldigt trivsam och lättsam ras – men med ett enormt driv och med stor arbetsvilja! Det är som regel en enmanshund och följer flockledaren i vått och torrt, särskilt om det är i arbete på fält och i skog…
Det är en allroundhund och den klarar av de flesta moment som en fågelhund av kontinental ras möts inför. Det är också en mindre ras så det kan uppstå utmanande situationer om viltet är tyngre. Med det sagt så passar den mig som hand i handsken, jag har mestadels jagat på skånska fält och norrländska fjäll och skogar – där har vi mestadels inriktat jakten på små- och fältvilt; rapphöns, fasan, änder, gås och hare. Alla dessa viltslag hanterar de utan problem (visst, apportera en hare på 4kg är inte alltid så snyggt, men den hämtas utan motsägelse!). Eftersom de även har hög arbetsvilja och nosen är känslig så har jag haft med mig dem som eftersökshundar också – i de fall som det skulle ha behövts.
Fältarbetet har varit en fröjd att se, med intensitet och vidd blir det mycket mark täckt. De är förhållandevis snabba och mycket tåliga tack vare sin låga vikt och smidiga kropp. Den tunna pälsen gör dock att de behöver täcken i pauserna, särskilt på november-decemberjakterna.
Det har förts lite diskussioner kring huruvida de är en vattenarbetande hund eller inte – och visst, de är ingen renodlade apportörer! Men å andra sidan, för mig som har jagat enstaka änder, sjöfåglar och gäss så har behovet funnits och då har de gått i och hämtat utan snack. De är som sagt arbetsvilliga och med storslaget viltintresse!
Detta om jaktliga biten, som bekant är de ju även en familjemedlem resten och merparten av året och även där passar de otroligt väl in i familjelivet. Alltifrån småbarn som i sociala sammanhang – de är nyfikna och med ett lugn så de är oftast stillsamma och trivsamma. De funkar bra med såväl andra hundar som husdjur (katter, höns, kycklingar och kaniner).
Allt ovan är mina erfarenheter och begreppet ”sådan husse sådan hund” kan spela in och man måste alltid vara medveten om att varje individ är egen och det kan förekomma skillnader. När det gäller de jaktliga egenskaperna har jag dock sett tillräckligt många för att säga att de stämmer generellt överens med mina erfarenheter!
funderingar?
03. Hör av dig!
Om du vill veta mer om rasen eller mina hundar – hör av dig så kanske jag kan bidra!?